Kan en robot te sig mänsklig och väcka känslor? Svaret är ja. Det visade den uppmärksammade mellanakten ”Man vs Machine” i den andra semifinalen av Eurovision Song Contest 2016, där tre robotar och en dansare uppträdde.

– Det blev en större utmaning än jag trodde. Men tack vare lösningsorienterade och härliga människor från KUKA fick vi ordning på allt i tid, säger koreografen Fredrik Benke Rydman.

Man vs Machine – Människa kontra maskin – sågs live av drygt 10 000 personer i Globen i Stockholm och miljontals TV-tittare runt om i världen.

– Min idé var att undersöka om människor kunde bli berörda av robotars rörelser och uppträdanden. Och maskinerna kunde faktiskt generera känslor hos åskådarna. Det visar den stora responsen från publiken som tyckte att showen var fantastiskt häftig, säger Benke, som är koreografens artistnamn.

På scenen uppträdde tre robotar från robottillverkaren KUKA av modellen KR16-3 tillsammans med dansaren Anton Borgström, en av Sveriges bästa på popping och tutting. Ibland rörde maskinerna sig synkroniserat med varandra och dansaren, ibland utmanade de dansaren, och tvärtom. Eller så levde de sina egna liv. När en av robotarna skalade en banan och gav till dansaren, och senare i det spektakulära numret lät sitt ”ansikte” klappas, rördes känslorna upp hos många av åskådarna.

– Om robotar kan påverka våra sinnen så starkt med sina ”moves”, robotar som inte alls ser ut som människor, är vi då utbytbara i framtiden? En intressant fråga. Och vad innebär det etiskt, säger Benke. Både han, projektledarna från Sveriges Television, och medarbetarna på KUKA Nordic AB i Göteborg ställdes inför stora utmaningar för att få allt att fungera tekniskt. Hur skulle de tunga robotarna dyka upp på scenen? Hur skulle de energiförsörjas? Hur skulle de programmeras så att rörelserna blev så lika en människas som möjligt?

– Det var svårare än jag trodde. Men eftersom KUKA:s killar var lösnings-orienterade och härliga människor som gick pang på problemen blev allt klart innan sändning, säger Benke.

Det svåraste var att lösa säkerheten tillfredsställande.

– Den måste sättas främst. Jag blev ändå nedslagen när jag fick veta säkerhetsavståndet eftersom det gjorde det svårare att skapa närhet mellan människa och maskin, säger Benke.

Men efter mycket slit under långa arbetsdagar fick han och KUKA:s tekniker Benjamin Lundgren fram en trovärdig och säker koreografi.

– Benjamin är ett geni som snillrikt fick en svårflörtad robot att dansa. Och hans chef Conny arbetade hårt med säkerheten. Jag blir ödmjuk inför en sådan fin inställning, säger Emma Bergström, projektledare på Sveriges Television.Från början arbetade hon och kollegan Josefin Bergqvist med en annan robottillverkare, men det företaget hoppade av efter två månader. KUKA fick därmed bara några veckor på sig.

– Vi var sjukt bedrövade men så blev vi rekommenderade KUKA. När vi sedan fick kontakt med deras CEO Jonas Glimdén och hans positiva medarbetare löpte allt på oerhört smidigt. Jag måste poängtera att samarbetet var något utöver det vanliga! Nästa gång jag behöver en robot vet jag vart jag ska ringa, säger Emma Bergström.

Hon har också upplevt fantastiska reaktioner på shownumret.

–Allt vi hört, läst och fått skickat till oss uttrycker det som ”unikt, nytt, skithäftigt, snyggt”. Och folk kollar på det om och om igen!

Jonas Glimdén, CEO på KUKA Nordic AB, ångrar inte att företaget hoppade på projektet med kort framförhållning.

– Det var ett otroligt spännande uppdrag där vi placerade en befintlig produkt i ett nytt sammanhang. Kul att arbeta med något utanför vår normala verksamhet. Projektet visar också var robotutvecklingen befinner sig i dagsläget, där maskiner och människor interagerar allt mer, säger han.

Koreografen Benke sammanfattade hela projektet och showens effekter väl.

– Att befrukta konst och teknik kan bli väldigt givande!